Crocodiles

Mount Kinabalu från luften

Hej!

Efter berget så tog vi flyget till Sandakan och gav oss ut på en djungeltrekking i 3 dagar. Vi hittade ett bolag på nätet som heter Uncle Tans djugel adventures. Det var en riktig hit.

Det började med att vi fick lämna massa anhöriguppgifter ifall vi råkade ut för något lite värre som att bli uppäten av en krokodil eller få någon exotisk dödlig sjukdom...



Flodbåten på väg till camp

Vi blev specifikt varnade för att inte ha romantiska bad i floden då man kunde bli uppäten... inte ha några saker som luktade eller var ätbart i hyddan, då kom det råttor och apor och åt upp allt. Vi fick tömma väskorna på schampo, tandkräm och m.m. för att det inte skulle försvinna.

När vi väl kom fram till Kinabatangfloden fick vi åka 1 timme med båt för att ta oss till campen där vi skulle bo. Vårt boende var ganska spartanskt. Alltså ingen dörr, maddraser på golvet med myggnät, det var allt.

Vi blev ihopparad med en trevlig tjej från Zurich och vi bildade det coola gänget "Crocodiles" som gav oss ut på olika turer. Vi åkte på olika flodturer och letade efter djur, vi såg olika apor, roligast var näsaporna som var väldigt nyfikna och fantastiskt fula. De finns för övrigt bara på Borneo. Vi såg krokodiler, ödlor, varaner, coola fåglar och massa andra djur.

Sen har vi gått på olika djugeltrekkingar både i kålsvart mörker och på dagen.

Alla som jobbade där var fantastiska och bjöd verkligen till för att det skulle bli en bra vistelse i djungeln. God mat, underhållning, vi spelade fotbollsmatch mot dem varje morgon (Vi vann). Allt var riktigt bra ordnat och väldigt roligt. Man tänkte knappt på att det inte fanns rent vatten, man fick bada i floden, det var råttor som kröp på oss på nätterna och att det var gigantiska spindlar på toaletten.

Det var häfigt att se regnskogen på det här sättet, det finns så mycket saker att se och höra. På nätterna kunde man bara ligga och lyssna på alla djur och djungelljud.

Nu har det dock varit skönt att sova en natt utan råttor, apor, myror och spindlar och kunna duscha i rent vatten...
 

Vår Bungalow



"Sängen"

Rasmus stänger dörren....

Crocodiles



Klädda för natt-trekking

Provider - Jörgen fixar mat till gänget

Orangutanger

Näsapor :)

Fotbollsmatch mot guiderna varje morgon

Råttorna åt sig in till Annsofies trosor...

Vi bjöds på god mat och underhållning på kvällen

Mount kinabalu

Det var sex förväntningsfulla, laddade och lite nervösa resenärer som landade på Borneo med vetskapen om att det bara var en dag tills vi skulle bestiga sydostasiens högsta berg. 4095m högt skulle vi ta oss.

Efter att köpt in lite varma vinterkläder i Kota kinabalus stad så begav vi oss med minibuss kl 06:00 mot bergets fot. Kl 9 fick vi träffa vår guide Julius som för övrigt visade sig inte bara vara en bra guide utan också en väldigt trevlig prick.

Strax efter började vi gå, och gå och gå...Det visade sig att om man ska upp på ett berg måste man gå och klättra väldigt länge... Guiden var dock väldig imponerad över vår fart och försökte få oss att sakta in för att orka hela vägen, men den gubben gick inte vi knatade som aldrig förr.

Efter att börjat gå i brant lutning över klippor, stenar och olika typer av trappor i tropiskt regnskogsklimat kom vi då fram till Laban rata där vi skulle äta middag och även "sova". Med sova menas att vi fick ett rum som inte var isolerat och ingen värme och eftersom vi redan var uppe på 3000m höjd blev det minusgrader på natten. Sen skulle vi även upp 02:00 för att hinna upp till toppen innan soluppgången dagen efter.

Kl 02:00 efter att gått en hel dag i brant lutning, inte sovit och dessutom vara lite lätt höjdsjuka börja bestiga en topp är ganska jobbigt. Efter någon timme blåste det storm och vi försökte att sätta på oss de sista kläderna vi hade kvar i väskorna. Vinden gjorde dock det hela till den jobbigaste delen av hela klättringen. Vi fick krypa ner och söka skydd från vinden under några klippor tills den värsta stormen var över. Allt detta var även i totalt mörker förutom våra nyinskaffade pannlampor och så mycket stjärnor som vi aldrig sett förut.

Väl uppe på toppen möttes vi av en underbar utsikt, vinden avtog och soluppgången avnjöts på en klippkant. Helt magiskt!

Sen var det då det lilla kruxet att vi skulle ner också...Det visade sig att det nästan var lika jobbigt... Nu 3 dagar senare gör det fortfarande konsigt ont i benen, men vi är ett fint minne rikare i alla fall!

I det stora hela har vi fått mersmak av bergsbestigning, jobbigt men väl värt det!

Det ni ser på bilderna är vår guide, de olika etaperna på klättringen både från djungeln, natten och de lite brantare klippdelarna.