Mount kinabalu

Det var sex förväntningsfulla, laddade och lite nervösa resenärer som landade på Borneo med vetskapen om att det bara var en dag tills vi skulle bestiga sydostasiens högsta berg. 4095m högt skulle vi ta oss.

Efter att köpt in lite varma vinterkläder i Kota kinabalus stad så begav vi oss med minibuss kl 06:00 mot bergets fot. Kl 9 fick vi träffa vår guide Julius som för övrigt visade sig inte bara vara en bra guide utan också en väldigt trevlig prick.

Strax efter började vi gå, och gå och gå...Det visade sig att om man ska upp på ett berg måste man gå och klättra väldigt länge... Guiden var dock väldig imponerad över vår fart och försökte få oss att sakta in för att orka hela vägen, men den gubben gick inte vi knatade som aldrig förr.

Efter att börjat gå i brant lutning över klippor, stenar och olika typer av trappor i tropiskt regnskogsklimat kom vi då fram till Laban rata där vi skulle äta middag och även "sova". Med sova menas att vi fick ett rum som inte var isolerat och ingen värme och eftersom vi redan var uppe på 3000m höjd blev det minusgrader på natten. Sen skulle vi även upp 02:00 för att hinna upp till toppen innan soluppgången dagen efter.

Kl 02:00 efter att gått en hel dag i brant lutning, inte sovit och dessutom vara lite lätt höjdsjuka börja bestiga en topp är ganska jobbigt. Efter någon timme blåste det storm och vi försökte att sätta på oss de sista kläderna vi hade kvar i väskorna. Vinden gjorde dock det hela till den jobbigaste delen av hela klättringen. Vi fick krypa ner och söka skydd från vinden under några klippor tills den värsta stormen var över. Allt detta var även i totalt mörker förutom våra nyinskaffade pannlampor och så mycket stjärnor som vi aldrig sett förut.

Väl uppe på toppen möttes vi av en underbar utsikt, vinden avtog och soluppgången avnjöts på en klippkant. Helt magiskt!

Sen var det då det lilla kruxet att vi skulle ner också...Det visade sig att det nästan var lika jobbigt... Nu 3 dagar senare gör det fortfarande konsigt ont i benen, men vi är ett fint minne rikare i alla fall!

I det stora hela har vi fått mersmak av bergsbestigning, jobbigt men väl värt det!

Det ni ser på bilderna är vår guide, de olika etaperna på klättringen både från djungeln, natten och de lite brantare klippdelarna.